Vi är så glada att hälsa Emma Holmgren och hennes förlag Parus välkomna som ”gäst” på vår hemsida med ett blogginlägg och vi hoppas också på ett begynnande samarbete! Emma drabbades mitt i livet och karriären av ett allvarligt och förlamande sjukdomstillstånd- utmattningssyndrom. Lång tid av återhämtning krävdes och när Emma lite förtvivlat letade efter bra litteratur om vad utmattning är och hur en återvänder till livet gick hon bet. Så hon fick kort och gott skriva boken själv och gav även ut den på det förlag hon startade. Här kommer Emmas text:
Ta hand om dig så att du kan ta hand om oss
Läkaren sätter sig inte ner, han står kvar bakom sin skrivbordsstol, som om den skulle skydda honom från den ynkliga patienten han har framför sig. Diagnosen utmattningssyndrom fick jag för ett par månader sedan. Jag säger att jag önskar att någon kunde hjälpa mig med alla konstiga symtom i kroppen. Jag har så ont i bröstet, vågar inte nämna att det känns som att jag ska dö. Domningarna i mitt ben är ett konkret symtom, det går att ta på och det gör han. Han klämmer på låret och säger att det inte är något fel. Sedan lägger han handen på dörrhandtaget, uppmanar mig att ta det lugnt och gå ut i solen och så är jag återigen ensam med min läkning.
Jag visste att sjuksköterskan hade bokat in trettio minuter för mitt besök, när jag lämnade rummet hade det knappt gått fem minuter. Under mitt första halvår med utmattningssyndrom så var denna erfarenheten tyvärr inte unik. Det var svårt att hitta rätt i vården. Jag vill tro att det nu, sex år senare, har förändrats till det bättre. Jag tror att kunskapen är större, men jag är också medveten om att ni läkare står inför en stor utmaning när ni möter patienter med stressrelaterad ohälsa. Tidigt i sjukdomsförloppet kan det vara svårt att själv koppla sina symtom till stress och man söker kanske vård av andra orsaker. För min del hade sjukskrivningen föregåtts av domningar i ena benet, en höft som låste sig, små muskelryckningar kring tinningen och ett envist lock i ena örat. Att det skulle vara stressrelaterat fanns inte i min värld, och då inte heller hos läkarna jag mötte. Stressad? Nej, absolut inte! Jag hade mitt bästa år någonsin med nytt chefsjobb inom äldreomsorgen och inspirerande studier vid sidan om. När jag väl blev ledig, under en semesterresa till Grekland, förändrades allt. Min kropp protesterade så kraftigt att jag inte trodde att jag skulle komma hem levande därifrån, och när jag väl gjorde det hade jag tappat det som var jag någonstans på vägen.
Jag vill skriva till er att ni ska möta era patienter med lyhördhet och öppenhet, både inför kroppsliga symtom, psykologiska faktorer och personens livssituation – helheten. Men så slås jag av insikten att inte heller ni mår bra, ni som ska ta hand om oss andra. Och jag vill be dig som läkare att också vara lyhörd inför dig själv. Jag tänker återigen på läkaren jag mötte som inte vill ge av sin tid, vad var det som gjorde att han inte orkade den dagen?
Sedan fyra år tillbaka driver jag Parus förlag med fokus på stressrelaterad ohälsa. Min första egenutgivna bok Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom nådde ut till så många människor att jag aldrig återvände till mitt chefsjobb. En av böckerna jag gett ut, Ett slut, en början, är skriven av psykiater Niklas Nygren. På den psykiatriska öppenvårdsmottagningen diagnostiserade han patienter med utmattningssyndrom samma vecka som hans egen hjärna bestämde sig för att det fick vara nog. Han skriver i sin bok: ”Jag hade på känn att det var på gång. Mer än en gång tänkte jag: Om jag stannar nu, vet jag inte när jag kommer igång igen.” Jag tänker att vi inte får glömma bort att den första fasen av ett utmattningssyndrom är uppvarvning. Vi fungerar fortfarande på arbetet och i vår vardag, men det krävs alltmer anspänning för att upprätthålla vår funktionsnivå. Hur når ni fram till patienterna i denna fasen, och hur ni når ni fram till er själva?
Idag har det gått sex år sedan jag besökte läkaren på resorten i Grekland. Hon sa att jag var den tredje mamman som kom den veckan med svåra symtom på stress, att vi kommer varje vecka. Nu är jag frisk, men kantstött. Min tidigare totala orädsla har fått sig en törn, jag vet numera vad det innebär att ha ångest. Komfortzonen är lite mindre än innan och jag har ett större behov av ensamhet, men livet fungerar och är härligt. Jag lyssnar på mig själv. Lova mig att du också gör det, så att du i din tur kan lyssna på din familj, dina vänner och de patienter du möter. Du vet att stress inte är farligt så länge det finns tid för återhämtning, den kan du hitta under din dag om du släpper föreställningen om att den behöver ta tid. En stund då du lägger ifrån dig mobiltelefonen, låter ögonen vila på något annat än datorskärmen och tar några medvetna andetag för att visa ditt parasympatiska nervsystem att allt är lugnt just då.
Jag mötte till slut en lyhörd läkare som förstod att vi behövde utesluta andra orsaker än utmattningssyndrom till de symtom jag upplevde som svårast och mest skrämmande. Den medicinska utredningen visade att jag var frisk för övrigt vilket gjorde att min rädsla lättade och att acceptansen kunde ta vid. Fem år senare har Dr. Sofia Göthe och jag skrivit en bok ihop, Utmattningssyndrom – förstå och lindra kroppens reaktioner. Förlagets böcker riktar sig både till de som blivit sjuka, anhöriga, arbetsgivare och till er som arbetar inom hälso- och sjukvård. På de tre böcker som nämnts i detta blogginlägg vill jag erbjuda er 20 kronor rabatt per bok hos Bokus med koden: VTHOD. Koden anges i kassan och gäller fram till den 20/11 på följande artiklar:
Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom av Emma Holmgren (Observera att koden gäller på boken i kartonnage utgiven av Parus förlag och inte för pocketversionen.)
Ett slut, en början – en psykiaters funderingar kring sitt utmattningssyndrom av Niklas Nygren
Utmattningssyndrom – förstå och lindra kroppens reaktioner av Emma Holmgren och Sofia Göthe.
Emma Holmgren
Fotograf: Nikola Stankovic